Tack för att du besöker Gällivare Barns hemsida. Jag heter Lauren Ell. Jag är tvåbarnsmamma som bor i Skaulo. Jag skrev den här bloggen för att förklara min erfarenhet av att bo i Gällivare kommun som mamma och hur jag kom till att starta projektet Gällivare Barn.
Det har varit svårt för mig som mamma från ett främmande land att bo i Gällivare kommun. Givetvis bor jag i en by snarare än i staden, så det lägger lite mer till utmaningen.
Jag flyttade till Sverige 2016 från Kalifornien för att bo med min svenska partner. Vi fick vårt första barn 2019. Jag hade ingen kunskap om föräldragrupper eller barnaktiviteter i området så det var svårt för mig att få kontakt med föräldrar i mitt samhälle. Jag startade en föräldra-Facebookgrupp i mitt område och ett 20-tal personer gick med, men även då är det sällan någon annan än jag säger något i gruppen.
Jag bjöd hem föräldrar till mitt hem för att barnen skulle leka men föräldrarna sa att de var upptagna och följde inte upp med en senare tidpunkt när de var tillgängliga. Efter att några inbjudningar avvisats gav jag bara upp med att bjuda in folk.
Tack och lov är kyrkan värd för en lekstund för barnen varje vecka, men jag undrar hur länge det kommer att fortsätta på grund av låg närvaro. Förutom min familj finns det oftast bara en annan familj där.
Det finns också en lektid på gympasalen varje vecka som anordnas av den lokala idrottsklubben, vilket är en rolig tid för barnen att springa runt och leka. Återigen är det vanligtvis bara en annan familj närvarande.
Jag gör vad jag kan för att ta med mina barn till aktiviteter men ibland är det svårt eftersom jag känner mig för trött eller överväldigad för att köra till staden som kan ta mer än 30 minuters bilresa. För att inte tala om min son, som just nu är ett år, sover mitt på dagen.
Jag har inte hört talas om många resurser för föräldrar i kommunen. Ingen från kommunen når ut till mitt samhälle, åtminstone från mina observationer.
Jag har upplevt sorg eftersom mycket stress lades på mig som nybliven förälder som bor i ett främmande land och har lite stöd. Min familj bor utomlands så de kan inte hjälpa och min partners familj är avlägsen. Hans pappa gick bort i cancer innan vårt första barn föddes (jag träffade honom faktiskt aldrig) och hans mamma har demens. Jag säger ibland att hon är som ett tredje barn eftersom vi bor nära och ofta är där för att hjälpa till att skotta snö, fixa saker och hälsa på så hon får sällskap. Hemtjänst har hjälpt till mycket med att minska ansvaret på oss.
Mina svårigheter har lett till att jag startat Gällivare Barn för att fungera som en resurs för föräldrar i alla möjliga situationer och för att hjälpa dem att navigera i föräldraskapet i Gällivare kommun. Till exempel om de är på väg att bli föräldrar och vill knyta an till andra föräldrar, om de söker aktiviteter för sina barn eller söker personligt och mentalt stöd.
Personalen på Barnmottagningen är underbar men jag tror att det måste finnas mer medvetenhet om resurser som finns tillgängliga för föräldrar att kolla med varandra och för att det stora samhället ska vara medvetet om potentiella utmaningar som föräldrar kan uppleva.
Slutligen lägger jag också stor vikt vid att dela aktiviteter för barn så att de kan träffa varandra och ha en social miljö. Dessa aktiviteter kan vara sport eller helt enkelt träffa varandra för att spela spel och prata med varandra.
Tack för att du läste. Den som vill koppla upp sig är välkommen att maila mig på [email protected]
